En blogg om språk, skrivande, litteratur och lite annat. Ekorrungar kan förekomma. (Exilnorrbagge i fri dressyr. Språklig korrektion emottas vänligen men bestämt.)
onsdag 20 maj 2015
Åsså lite oxytocin...
Här är den kattagna ekorrungen från två veckor tillbaka, fortfarande utan att ha öppnat sina ögon. Efter mat och hjälp med toalettbestyret är det lätt att man blir lite sömnig.
Hennes ögon får vi nog se vilken dag som helst. Stark och fin, äter bra, förvånansvärt kapabel att klättra och klamra sig fast även utan syn. Såren efter katten är nog inget problem längre, och om det inte uppstår komplikationer - några av de små har lätt för att få lunginflammation - så är hennes prognos rätt bra.
Söt som tusan är hon.
Nu ska jag mata harpaltar.
Etiketter:
#blogg52,
djurungar,
ekorrungar,
natur,
viltrehabilitering
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fint att det finns chans att hon klarar sig. Det finns de som tycker ekorrar är elaka, men jag tycker det är enormt fina och roliga djur. Hur klarar hon sig själv sen när inga föräldrar lärt upp henne?
SvaraRaderaVisst kan man tycka att ekorrar är elaka när de tar fågelungar och dylikt, men de är opportunister och tar för sig av det som finns :-) Sedan vi började mata fåglarna på egendomen året om har inga av våra holkar blivit angripna av vare sig ekorre eller hackspett - bra trick.
RaderaEkorrar har hyfsat bra medfödda instinkter, och med all sannolikhet kommer vi få in tre-fyra plastsyskon för henne innan hon kan släppas. Då brukar de "vilda till sig" och lära sig av varandra rätt bra.
Vi är också måna om att erbjuda ekorrarna vi har för rehabilitering en stimulerande och varierad miljö med klätter- och utforskningsvänliga burar och många olika sorters mat.
Något riktigt kul är att se en ekorrunge konfrontera en gran- eller tallkotte första gången... :-D
Så söt! Hoppas allt går bra : )
SvaraRaderaOj vad hon vuxit! Ser fram emot vidare uppdatering!
SvaraRaderaEkorrungar och harpaltar - lyckost! Och lyckliga dem som har er!
SvaraRadera