Tentatid

Tentatid! Så dagens blogginlägg blir bara en bild på några inte helt lyckade försök att odla arbiträra bakterier...

Att lära

Blåstång i genomskärning, de runda strukturerna kallas konceptakler
och är en del av tångens fortplantningssystem. De små rödaktiga kornen är hangameter.

Jag gillar att lära mig saker. Just det, samt att jag håller på med lite rehabilitering av skadade fåglar och vilt, har fått mig att börja läsa biologi på distans vid Uppsala Universitet, Campus Gotland. Nu i helgen var jag i Visby där vi labbade med massor av olika och fascinerande organismer inom botaniken, och jag hade förmånen att få träffa ett stort antal andra studerande som i likhet med mig själv hade valt att läsa på distans - gärna i kombination med andra studier eller bredvid ett fulltidsjobb. Det krävs en låga av något slag för sådant. 

Huvudmålgruppen för biologiprogrammet jag läser är lärare och blivande lärare (jag är varken eller), och många av mina medstudenter brinner för uppgiften att ge unga en bra och solid utbildning. Det slog mig att även om Sveriges skolor skriker efter kompetenta lärare så verkar det vara onödigt svårt och komplicerad även för högt motiverade och erfarna människor - människor som exempelvis hade arbetslivserfarenhet som civilingenjörer med kemi som specialitet, eller som hade grundlig och djup utbildning från välrenommerade universitet i utlandet. 

"Jag vill bli legitimerad lärare inom detta ämnet" säger de, och frågar sedan "vem kan berätta för mig vad som krävs? Det här är vad jag har, vad saknas?" Man skulle tro att när den här reformen beslutades så tog man fram en matris eller något verktyg som gjorde det lätt för de som ska certifieras att få veta vad som krävs. Men nej.

Inget svar. Ingen enhetlig instans och inget enhetligt förfarande. Bara ett byråkratiskt virrvarr där de till nöd får veta att nej, det du har räcker inte och nej, vi vet inte vad som saknas. 

Många av dem hade efter lång tids letande hittat folk som kunde hjälpa dem, då vanligen hos vänliga anställda på lärosätenas olika institutioner. Skolstyrelsen hjälper inte. Departement och styrande instanser hjälper inte. De kräver att behörighet ska dokumenteras och att lärarna ska ha licens, men kan tydligen inte ge praktisk information om just hur det ska försiggå, eller just hur behörigheterna ska se ut i detalj.

Mina medstudenter förtjänar en eloge. Själv läser jag för mitt eget höga nöjes skuld, medan de gör detta med ett lite högre mål, och i byråkratisk motvind - att utbilda unga. Jag hoppas de kan hålla modet uppe.

Att söka lärdom

4,7 kilo kunskap.

Internet är här för att stanna, åtminstone för den överskådliga framtiden. Och visst, det finns nackdelar. Näthat, människor som utnyttjas, fördomar som sprids och stärks i olika mer eller mindre extremistiska diskussionsforums ekokammare. 

Men det finns mycket bra också. Information om allt möjligt (och omöjligt) är bara ett sök bort, och folk delar gärna med sig av sina upptäckter och sina intressen. Lärdomsinstitutionerna har också börjat utnyttja nätet - de första klantiga försöken kring internetbaserad utbildning minns jag från sent 90-tal, och dagens olika erbjudanden har en helt annan och fascinerande grad av sofistikation. 

Böckerna ovan hör till den första läsperioden i ett 60 högskolepoängs distanskurspaket vid Uppsala Universitet. Kursen är kostnadsfri (åtminstone för mig), det som krävs förutom behörighet är lite pengar till studielitteraturen, en del tid och rejäla mängder med självdisciplin (just där är jag lite nervös...). Höstens tågpendlingstimmar ser ut att få ett meningsfullt innehåll. Kanske många inte vet det, men som svensk medborgare kan du kostnadsfritt (förutom tid och studielitteratur samt möjligen resor till olika träffar) ta del av massor med utbildningar vid svenska högskolor och universitet. Ett privilegium jag varmt kan rekommendera att ni använder er av.

För den som vill lära sig olika saker finns otroliga resurser i Sverige, men också internationellt. Vid MIT finns OpenCourseWare för allt från humaniora till kärnfysik, Khan Academy har mycket populära lektioner inom matte och IT, och via Coursera kan du lära dig allt från musikteori till 'forensic science' (hett tips till spirande deckarförfattare!). Själv har jag under sommaren följt den nämnda kursen i musikteori (för att få bort lite rost), en kurs i musikproduktion och en mycket fascinerande kurs i hur man lär sig att lära - allt utan att lägga annat än lite tid i potten. 

Verkar som jag blivit lite lätt beroende.