onsdag 31 december 2014

Mea culpa. Typ.

Bildkälla: Wikimedia

I spektrumet från andebesvärjande kristallterapi med kaballistiska och neo-andliga förtecken till hårdhudad evidenskrävande skeptiker ligger jag rätt nära det senare. Icke-troende, icke-skrockfull, ateistisk humanist.

Samtidigt finns det hos människan ett inherent behov för ritualer, ett behov för att bekräfta sig själv som en del av de naturliga cykler av mörker och ljus, död och födelse, vårsådd och höstfest. Vi blotar - en hälften allvarlig hälften humoristisk hyllning till äldre tider. Offrar lite vin under vintersolståndet.

Vi glömde det i 2013. Sorry. Mitt fel. Se hur 2014 blev: ISIS barbariska framfart i mellanöstern, fascistoida strömningar långt in i riksdagen, flygolyckor, nazistattacker på fredliga demonstrerande, ebola i Afrika, klimatändringsförnekare i Australiens regering och mycket mycket annat.

Mea culpa. Typ.

Vi har inte glömt det i år. Prick 00:02 måndagen 22 december var vi ute och blotade - lite vin gjord av frukt från egen trädgård (an aquired taste, som man säger men rätt gott ändå). Och för säkerhets skuld gjorde vi det igen på kvällen.


Hoppas ni får ett riktigt bra 2015! Helt objektivt så fanns det ju utrymme för förbättringar i 2014...

måndag 29 december 2014

Att landa rent


Fotot illustrerar en liten episod, en vardagshändelse för en anka som landar på is som är hal och täckt av pudersnö. Varje landning man kan gå från för egen maskin är en succé. Jag är särskilt nöjd med detaljerna från svansfjädrarna - syns aningen bättre om man klickar på bilden.

Vi får se hur stilen håller för Sveriges folkvalda, det har ju på något vis landat nu. Och kanske vi slipper se våra styrande institutioner saboteras än mer av enfrågepartier och folk som inte ser längre än näbben räcker. 

God fortsättning!

onsdag 17 december 2014

Farväl, min vän


Det tog längre tid än vi trodde. Tumörerna tillbakabildades här och var, hon kryade på sig och var glad, busade med de andra hundarna och var sig själv igen. Men vissa av tumörerna var kvar, nya kom till. På magen. Vid ögonen. Halsen. Sannolikt inuti hennes kropp också.

Att höra henne ligga och kämpa med att andas, se hur hon stapplar när hon reser sig. Det är en tuff ras, med mycket hög smärttröskel. Det gör det hela svårare både för oss som ägare och för veterinärer - det är svårt att veta hur ont hon egentligen har, hur mycket hon lider. Vi visste ju att det inte var långt kvar. Beslutet var redan taget, bara tidpunkten fattades.

Tidpunkten kom förra fredagen. Hon hade haft det riktigt jobbigt under natten, smärtsamt att höra och se.

Så sitter jag där, i bakluckan på vår herrgårdsvagn och klappar min väns päls. Veterinären har givit henne en spruta med något lugnande - vanligen får man inte göra sådant utanför klinikens olika behandlingsrum, men just herrgårdsvagnen har alltid varit en trygg plats för min vän. Hon är skotträdd, och när det åskar vill hon ut dit, ut i bilen.

Jag gråter, och hon förstår inte varför. Hon är lugn och duktig, och medan dagsljuset försvinner blir hon helt lugn. Trygg.

Veterinären kommer och kontrollerar, ser att det lugnande medlet har tagit. En fast kanyl sätts i hennes ena framben. Veterinären ser frågande på mig. Jag nickar.

Snabbt och effektivt får min vän den korrekta dosen injicerat, och jag klappar henne medans hennes hjärta slutar slå. Lugnt, tryggt.

Jag har svårt att se vägen när jag kör hem. Lyckligtvis finns kliniken bara någon kilometer från där vi bor, och jag kommer helskinnad hem.

Vi gråter mycket den kvällen. Skrattar också, för även om sorgen finns där så finns det ju så många minnen. Och hon har inte ont längre.

Farväl, min vän.

onsdag 10 december 2014

Att lära

Blåstång i genomskärning, de runda strukturerna kallas konceptakler
och är en del av tångens fortplantningssystem. De små rödaktiga kornen är hangameter.

Jag gillar att lära mig saker. Just det, samt att jag håller på med lite rehabilitering av skadade fåglar och vilt, har fått mig att börja läsa biologi på distans vid Uppsala Universitet, Campus Gotland. Nu i helgen var jag i Visby där vi labbade med massor av olika och fascinerande organismer inom botaniken, och jag hade förmånen att få träffa ett stort antal andra studerande som i likhet med mig själv hade valt att läsa på distans - gärna i kombination med andra studier eller bredvid ett fulltidsjobb. Det krävs en låga av något slag för sådant. 

Huvudmålgruppen för biologiprogrammet jag läser är lärare och blivande lärare (jag är varken eller), och många av mina medstudenter brinner för uppgiften att ge unga en bra och solid utbildning. Det slog mig att även om Sveriges skolor skriker efter kompetenta lärare så verkar det vara onödigt svårt och komplicerad även för högt motiverade och erfarna människor - människor som exempelvis hade arbetslivserfarenhet som civilingenjörer med kemi som specialitet, eller som hade grundlig och djup utbildning från välrenommerade universitet i utlandet. 

"Jag vill bli legitimerad lärare inom detta ämnet" säger de, och frågar sedan "vem kan berätta för mig vad som krävs? Det här är vad jag har, vad saknas?" Man skulle tro att när den här reformen beslutades så tog man fram en matris eller något verktyg som gjorde det lätt för de som ska certifieras att få veta vad som krävs. Men nej.

Inget svar. Ingen enhetlig instans och inget enhetligt förfarande. Bara ett byråkratiskt virrvarr där de till nöd får veta att nej, det du har räcker inte och nej, vi vet inte vad som saknas. 

Många av dem hade efter lång tids letande hittat folk som kunde hjälpa dem, då vanligen hos vänliga anställda på lärosätenas olika institutioner. Skolstyrelsen hjälper inte. Departement och styrande instanser hjälper inte. De kräver att behörighet ska dokumenteras och att lärarna ska ha licens, men kan tydligen inte ge praktisk information om just hur det ska försiggå, eller just hur behörigheterna ska se ut i detalj.

Mina medstudenter förtjänar en eloge. Själv läser jag för mitt eget höga nöjes skuld, medan de gör detta med ett lite högre mål, och i byråkratisk motvind - att utbilda unga. Jag hoppas de kan hålla modet uppe.

onsdag 3 december 2014

Något sött

December utan snö, än så länge. Cirkus i riksdagen. Bruna vindar över Sverige och Europa i övrigt.
Det kanske inte bara är jag som känner behov av något sött. Något oskyldigt.
Var så god.