onsdag 25 juni 2014

Det lilla extra

Det är märkligt det här med musik. När jag var 16 flyttade jag för mig själv, köpte en nylonsträngare och "Lillebjørn Nilsens Store Gitarbok", och började utforska de möjligheter sex strängar och lite plywood av tveksam kvalitet kan bjuda på. 

Något år senare införskaffades en elgitarr - en riktigt trevlig Fender Stratocaster (producerad i Japan - den var hälften så dyr som de mer "äkta" amerikanskproducerade stratocasterna). Under några år spelade jag i allsköns märkliga konstellationer, från grinig punkrock till blues, revymusik och storbandsjazz. Sedan dabbade det av - blev upptagen med studier och jobb, flyttade från bandkamraterna (som också till stor del tappade kontakten med musiklivet - livet är liksom sådan funtat). 

Med några års mellanrum har gitarrerna plockats fram, jag har bytt strängar och avlägsnat det jävligaste av dammet, lirat lite och sedan glömt bort dem.

I höstas blev det av någon anledning annorlunda. Jag plockade fram min frus gamla klassiska gitarr och bytte strängar på den, rengjorde greppbrädan och började spela lite. Det var mer skoj än det hade varit på länge.

Ungefär samtidigt upptäckte jag punk-cabarét-artisten Amanda Palmer (eller "Amanda Fucking Palmer" som hon ofta titulerar sig själv), och såg i hennes musik något fulvackert och ärligt. Hon spelar ukulele.

Och nu har jag också en ukulele. Snävare ramar som märkligt nog ger större glädje. 


5 kommentarer:

  1. Ukulele är så häftigt! Svårt att förklara men man blir så himla glad av ljudet den frambringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan ha något att göra med den till synes totala avsaknaden av pretentioner - det är mycket svårt att bli självhögtidlig när man spelar ukulele.

      Radera
  2. Ukulele, så roligt det låter! Kan det vara för att man förknippar instrumentet med George Formby? Det är inte ett instrument man hör talas om så ofta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instrumentet Formby vanligen trakterade är en mycket nära kusin till ukulelen, nämligen banjolelen :-) Banjokroppen gjorde att ljudet blev lite högre och tydligare på scen, i övrigt spelas den på precis samma sätt - tyvärr fanns inga sådana att tillgå när jag köpte min lilla vita...

      Radera
  3. Jag hoppas du har haft tid att spendera tid med ukulele under sommaren. Till hösten vill jag höra resultatet. Jag var lite avundsjuk på dig när du köpte den, jag vill också börja spela instrument men inser att jag inte är tillräckligt målmedveten och har tillräcklig begåvning för att lära mig bemästra en sådan. I slutet på augusti eller början på september vill jag höra resultatet. Du får gärna riva av en creedence låt då.
    /Din rumsgranne på jobbet

    SvaraRadera

Blogspots kommentarfunktion har visat sig vara lite skakig - om du inte lyckas kommentera med något standardkonto, testa gärna som anonym, eller med e-postadress/webbplats!

(Alla kommentarar granskas innan publicering, kan ta några timmar.)