onsdag 20 maj 2015

Åsså lite oxytocin...


Här är den kattagna ekorrungen från två veckor tillbaka, fortfarande utan att ha öppnat sina ögon. Efter mat och hjälp med toalettbestyret är det lätt att man blir lite sömnig.

Hennes ögon får vi nog se vilken dag som helst. Stark och fin, äter bra, förvånansvärt kapabel att klättra och klamra sig fast även utan syn. Såren efter katten är nog inget problem längre, och om det inte uppstår komplikationer - några av de små har lätt för att få lunginflammation - så är hennes prognos rätt bra.

Söt som tusan är hon.

Nu ska jag mata harpaltar.

onsdag 6 maj 2015

Hon är ju så liten


Tid för kvällsmat för vår yngste ekorrunge. Mjölkersättning och antibiotika - de små såren som syns på bilden har läkt riktigt bra, men de är från tänderna på en katt, och vi är inte i hamn än.

Hon är inte helt nöjd med den kalla och lite för hårda sprutan hon får mjölk med, piper och klagar lite, vrider sig men äter ändå. Det syns inte på bilden, men hennes mun är fortfarande format efter mammans spena.

Inte en optimal start på något vi vet kommer att vara ett hårt liv, men vi gör det vi kan. Ett nytt liv, mindre än två veckor gammal - hon har inte öppnat ögonen än, och är nära nog utan päls.

Jag återbördar henne till buren vi har henne i, inrett med mjuka handdukar och en gammal mössa. Hon kryper in i mössan och somnar. Jag vet att värmekudden under buren står på rätt styrka, men jag kollar bara för att vara säker.

Hon är ju så liten.