onsdag 18 juni 2014

Sommarsorger

Jag är mycket förtjust i sommaren. Vintern är kall, mörk och dryg, sommaren är fräsch, varm och grön. Tveksamt att jag har vikingablod i mina ådror. Men hur förtjust jag än är, så är det också en viss känsla av ambivalens med i spelet.

Jag pratar om djur igen. Självklart. Djurungar, vilda sådana.

Naturen är i dessa månader full av djurungar av allsköns arter, och i verksamheten som viltrehabiliterare finns det en mycket klar rytm i vilken sort patienter som kommer in. En rytm som följer årets.

Vintern är tiden för utmärglade och oerfarna ungdjur.

Våren är tiden för föräldralösa och förvildade djurungar - harpalter och björtrastungar, talgoxar och ugglor. Några tyvärr kidnappade på grund av okunskap - en harpalt eller ett rådjurskid som ligger och trycker i skogsbrynet kan ju verka övergiven, men är det sällan.

Sommaren och den tidiga hösten är tiden för förvirrade barn och klantiga ungdomar. Det syns på vägarna. Överkörda trast- och skatungar, taniga små rävar, unga grävlingar - alla de som inte helt hann lära sig det här med trafik och vilka faror asfalten kan medföra.

Olyckan händer så lätt, och plötsligt så har man ett par skator i vägkanten som förtvivlad försöker få liv i en av sina ungar, kraxar varnande för att ungen ska förstå att det är farligt att vara där. Att den inte bara ska ligga där, livlös.

Kör försiktigt. Njut sommaren. Den är ju så kort.

3 kommentarer:

  1. "Dom flyttar sig". Den kommentaren har man hört mer än en gång. Och visst hinner de stackars fåglarna ofta iväg. Men långt ifrån alltid. Alla kanske inte är pigga, vakna, allerta, snabba, hör bra, tittar åt rätt håll. Någon kanske har annat i tankarna, är gammal, svag, ung. Precis som man själv kan vara.

    Tänk om man skulle satsa likadant när en pensionär ska gå över gatan eller ett par ungar. "Dom flyttar sig". Håller med: kör försiktigt, njut och låt andra njuta också.

    SvaraRadera
  2. Jag ska tänka på det /Pernilla

    SvaraRadera
  3. Tyvärr var jag som barn en av dem som gick omkring och "räddade" små djur. Alla dog. Min barndom var kantad av liken efter små varelser. Som vuxen, däremot, lärde jag mig aldrig att köra bil, så jag har åtminstone aldrig överkörd någon ut på en promenad.

    SvaraRadera

Blogspots kommentarfunktion har visat sig vara lite skakig - om du inte lyckas kommentera med något standardkonto, testa gärna som anonym, eller med e-postadress/webbplats!

(Alla kommentarar granskas innan publicering, kan ta några timmar.)