onsdag 11 juni 2014

En kär vän har cancer


Ungefär var tredje person får någon gång i sitt liv en cancerrelaterad diagnos. Det betyder att man i det närmsta är garanterad att någon man känner eller är i släkt med får diagnosen, om man själv skulle vara så lyckligt lottad att tillhöra de två tredjedelar som inte tvingas hantera cellgiftbehandling och andra terapiformer.

Många i min släkt har dött av cancer – några kämpar mot sjukdomen just nu. Min kära vän är inte blodsrelaterad med mig – vi är inte ens av samma art. Men ändå känns det som om något stort och grått klampat in i vardagslivet. Den tidiga sommarens frodiga skönhet tappar lite av sin lyster.

Hon är en gammal dam nu – 11 år är mycket för en molosser-hund. Mastiffer blir sällan så gamla – deras framavlade tyngd ger en högre påfrestning på deras kroppar och skelett än vad urhunden i dem, deras anfader, kan hantera.

Än har vi ingen säker diagnos. Det fanns inte tid till röntgen idag – så kanske det bara var den ena tumören? Kanske hennes kropp är fri från metastaser, kanske vi haft turen att hitta den enda samlingen av sjuka celler?

Vi får se. Cancer är den stora mördaren, för djur och människor. En tanke i dag till alla som har nära och kära (tvåbenta och annat) som kämpar mot sjukdomen, eller som själva sliter med den.

1 kommentar:

  1. Många drabbas. Jag känner med dig och hoppas. En av mina käraste vänner, familjemedlem, inte heller av samma art, gick bort i cancer. Hon fick en knöl, jag vågade inte uppsöka veterinär, var säker på en dödsdom. Det var strax innan jul, en orolig och sorglig jul. I januari uppsökte jag veterinären. Det gick att operera! Hon fick leva en, för sin art, lång tid ytterligare. Jag saknar henne fortfarande, lilla Movve.

    SvaraRadera

Blogspots kommentarfunktion har visat sig vara lite skakig - om du inte lyckas kommentera med något standardkonto, testa gärna som anonym, eller med e-postadress/webbplats!

(Alla kommentarar granskas innan publicering, kan ta några timmar.)