Vi bor rätt nära naturen här i Dalarna, och njuter av det. På fågelmatningen samsas gråsparv och skogsmus, och efter att vi satte upp en separat matare för ekorrarna har det faktiskt blivit riktigt lugnt.
Vi har bott här sedan 2002, och använder naturen flitigt. Svamp, fiske, promenader och träning. Men även om vi bor så nära det vilda och spenderar så mycket tid i naturen har vi fortfarande inte lyckats se några av de större rovdjuren. Läser man de mest hysteriska rapporterna och artiklarna kan man ju få intryck av att man knappt kan gå utanför dörren innan man är tvungen att brottas med björnar och huta bort gråben.
Vargen har vi inte sett, fast vi bor rätt nära några av de mest väletablerade vargreviren. Vare sig vargen själv eller spår efter den.
Lodjur finns här, men om vargen är diskret så är lodjuret banne mig osynligt på riktigt.
Bajs från björn har vi sett. 200 meter från huset. Mycket blåbär. Så där har vi åtminstone ett hyfsat handfast (alltså, vi kollade faktiskt inte SÅ närgånget...) spår. Men ändå.
Det är lite därför vi tycker det är trevligt att se var bävern - dock inte ett rovdjur - har varit framme. Finns liksom ingen större tvekan.
- "Asså, är du säker på att detta är bäver?"
- "Allvarligt? Skiter björnen i skogen?"
(Vi kan avslöja att jodå, björnen skiter i skogen. Och på skogsvägarna. Och på stigarna.)
Du har ett så underhållande sätt att formulera dig på så det borde tryckas i böcker och inte "bara" bloggas!
SvaraRaderaMycket trevligt att höra Eva! Måste väl erkänna att jag har något litet manus på gång, vi får se hur det går (har inte haft tid att putsa på det senaste månaderna, för mycket biologi att läsa in vid sidan av heldagsjobbet...).
Radera