onsdag 17 december 2014

Farväl, min vän


Det tog längre tid än vi trodde. Tumörerna tillbakabildades här och var, hon kryade på sig och var glad, busade med de andra hundarna och var sig själv igen. Men vissa av tumörerna var kvar, nya kom till. På magen. Vid ögonen. Halsen. Sannolikt inuti hennes kropp också.

Att höra henne ligga och kämpa med att andas, se hur hon stapplar när hon reser sig. Det är en tuff ras, med mycket hög smärttröskel. Det gör det hela svårare både för oss som ägare och för veterinärer - det är svårt att veta hur ont hon egentligen har, hur mycket hon lider. Vi visste ju att det inte var långt kvar. Beslutet var redan taget, bara tidpunkten fattades.

Tidpunkten kom förra fredagen. Hon hade haft det riktigt jobbigt under natten, smärtsamt att höra och se.

Så sitter jag där, i bakluckan på vår herrgårdsvagn och klappar min väns päls. Veterinären har givit henne en spruta med något lugnande - vanligen får man inte göra sådant utanför klinikens olika behandlingsrum, men just herrgårdsvagnen har alltid varit en trygg plats för min vän. Hon är skotträdd, och när det åskar vill hon ut dit, ut i bilen.

Jag gråter, och hon förstår inte varför. Hon är lugn och duktig, och medan dagsljuset försvinner blir hon helt lugn. Trygg.

Veterinären kommer och kontrollerar, ser att det lugnande medlet har tagit. En fast kanyl sätts i hennes ena framben. Veterinären ser frågande på mig. Jag nickar.

Snabbt och effektivt får min vän den korrekta dosen injicerat, och jag klappar henne medans hennes hjärta slutar slå. Lugnt, tryggt.

Jag har svårt att se vägen när jag kör hem. Lyckligtvis finns kliniken bara någon kilometer från där vi bor, och jag kommer helskinnad hem.

Vi gråter mycket den kvällen. Skrattar också, för även om sorgen finns där så finns det ju så många minnen. Och hon har inte ont längre.

Farväl, min vän.

4 kommentarer:

  1. Vackert och sorgligt skrivet. En tröst är att i hundhimlen springer våra älskade vovvar runt och är lyckliga

    SvaraRadera
  2. Ibland känns ord så små. Kram Pernilla /svxrt

    SvaraRadera

Blogspots kommentarfunktion har visat sig vara lite skakig - om du inte lyckas kommentera med något standardkonto, testa gärna som anonym, eller med e-postadress/webbplats!

(Alla kommentarar granskas innan publicering, kan ta några timmar.)