onsdag 10 december 2014

Att lära

Blåstång i genomskärning, de runda strukturerna kallas konceptakler
och är en del av tångens fortplantningssystem. De små rödaktiga kornen är hangameter.

Jag gillar att lära mig saker. Just det, samt att jag håller på med lite rehabilitering av skadade fåglar och vilt, har fått mig att börja läsa biologi på distans vid Uppsala Universitet, Campus Gotland. Nu i helgen var jag i Visby där vi labbade med massor av olika och fascinerande organismer inom botaniken, och jag hade förmånen att få träffa ett stort antal andra studerande som i likhet med mig själv hade valt att läsa på distans - gärna i kombination med andra studier eller bredvid ett fulltidsjobb. Det krävs en låga av något slag för sådant. 

Huvudmålgruppen för biologiprogrammet jag läser är lärare och blivande lärare (jag är varken eller), och många av mina medstudenter brinner för uppgiften att ge unga en bra och solid utbildning. Det slog mig att även om Sveriges skolor skriker efter kompetenta lärare så verkar det vara onödigt svårt och komplicerad även för högt motiverade och erfarna människor - människor som exempelvis hade arbetslivserfarenhet som civilingenjörer med kemi som specialitet, eller som hade grundlig och djup utbildning från välrenommerade universitet i utlandet. 

"Jag vill bli legitimerad lärare inom detta ämnet" säger de, och frågar sedan "vem kan berätta för mig vad som krävs? Det här är vad jag har, vad saknas?" Man skulle tro att när den här reformen beslutades så tog man fram en matris eller något verktyg som gjorde det lätt för de som ska certifieras att få veta vad som krävs. Men nej.

Inget svar. Ingen enhetlig instans och inget enhetligt förfarande. Bara ett byråkratiskt virrvarr där de till nöd får veta att nej, det du har räcker inte och nej, vi vet inte vad som saknas. 

Många av dem hade efter lång tids letande hittat folk som kunde hjälpa dem, då vanligen hos vänliga anställda på lärosätenas olika institutioner. Skolstyrelsen hjälper inte. Departement och styrande instanser hjälper inte. De kräver att behörighet ska dokumenteras och att lärarna ska ha licens, men kan tydligen inte ge praktisk information om just hur det ska försiggå, eller just hur behörigheterna ska se ut i detalj.

Mina medstudenter förtjänar en eloge. Själv läser jag för mitt eget höga nöjes skuld, medan de gör detta med ett lite högre mål, och i byråkratisk motvind - att utbilda unga. Jag hoppas de kan hålla modet uppe.

3 kommentarer:

  1. Håller med till fullo. Har en fru som pluggar till Matte/biologi-lärare för Gymnasiet. Av de som började samtidigt med henne har 2/3 hoppat av de första två åren. :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va tråkigt, att se folks hopp och ambitioner krossas av den enkla anledning att systemet suger... Hoppas din fru inte ger upp!

      Radera
  2. Visst är det roligt att lära sig mer! Och tur att det finns distansutbildningar, så man kan jobba samtidigt som jag också gör.

    Men jag håller inte med om att du bara läser för ditt eget nöje: vi får ju också ta del av det. Säkerligen på ett mycket roligare och mer lättillgängligt sätt dessutom!

    SvaraRadera

Blogspots kommentarfunktion har visat sig vara lite skakig - om du inte lyckas kommentera med något standardkonto, testa gärna som anonym, eller med e-postadress/webbplats!

(Alla kommentarar granskas innan publicering, kan ta några timmar.)