onsdag 27 augusti 2014

Varför gör min hjärna så här med mig?

"3DTomo" by Tomograph at de.Wikipedia - Transferred from de.Wikipedia; de:Image:3DTomo.jpg were it was uploaded by the author. Licensed under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 via Wikimedia Commons - http://commons.wikimedia.org/wiki/File:3DTomo.jpg#mediaviewer/File:3DTomo.jpg
Naivt nog har jag för mig till och från - åtminstone i svaga stunder - att min hjärna spelar på samma lag som resten av mig. Att vilka processer det än är som härjar runt där inne på så är de mig på något sätt till nytta.

Naivt, jag vet. För egentligen är jag ju helt på det rena med att mitt undermedvetne motarbetar mig. Till exempel när jag ska sova. Ligger där, hyfsat sömnig, hyfsat nöjd med dagen, sluter ögonen och låter mig forslas bort till drömmarnas land... icke.

Plötsligen är det något minne som dras fram, någon pinsamhet från ungdomsåren som fortfarande idag har makten att få mig att grämas och att skämmas så jag nästan blir illamående. Alltså, du där, mitt undermedvetne, vad fasiken håller du på med egentligen? Jag ska sova nu, behöver vilan innan en ny arbetsdag, och vad gör du? Drar fram minnen som gör mig klarvaken, illamående och ångestfull. Tack så jädrans mycket.

Och andra gånger, också under täcket och med huvudet mot kudden. Trött, genomtrött, men tankarna biter varandra i svansen och vill inte sluta. Runt och runt och runt och runt utan förlösning, utan lösning, bara en evig cirkel av misär i depressionskarusellen min hjärna bestämt sig för att bli. Komplett med lite småfalsk musik från ett mekaniskt orgel.

Nej, mitt undermedvetne och jag spelar inte alltid på samma lag. Men till och från kan jag få lite hjälp därifrån. Som när jag tänker på något problem, eller försöker komma ihåg något där någonstans på utkanten av minnet. Då kan jag ofta slappna av, läsa något underhållande, spela en låt på ukulelen eller gitarren, och plötsligen får jag svaret.

Undrar på hur det hade känts om det undermedvetne hela tiden hjälpte till. Kanske lite som att ha en klok, envis och lite smågalen kompis som hela tiden är där.

Man kan önska.

1 kommentar:

  1. Låter väldigt bekant. Såna är de, de undermedvetna. Har några favorittema som återkommer. "Allt du borde gjort annorlunda" "Vad du borde ha tänkt på att säga till X men inte kom på under diskussionen/bråket/förhandlingen" eller "Nu ska jag berätta allt du måste komma ihåg till mötet i morgon/packa till resan. Men jag tänker berätta en grej i sänder."

    Den sista är rätt effektiv också, man måste till slut gå upp och skriva ner och när man precis lyckats slappna av igen, har hittat en bekväm ställning, nästan ska somna. Då släpper det undermedvetna nästa sak att komma ihåg.

    Ibland frågar man sig vad man har gjort för att få detta ondsinta undermedvetna till följeslagare ett helt liv. Och om det finns någon, någonstans, som har sluppit?

    SvaraRadera

Blogspots kommentarfunktion har visat sig vara lite skakig - om du inte lyckas kommentera med något standardkonto, testa gärna som anonym, eller med e-postadress/webbplats!

(Alla kommentarar granskas innan publicering, kan ta några timmar.)