onsdag 9 april 2014

Våren tvekar...

Man får känslan av ”två steg fram, ett tillbaka” med våren i år. Under helgen hade vi solsken och 10 plusgrader, i går regnade det hinkvis på snedden, och i morse vaknade vi upp till frost och snö på gräsmattor och vindrutor. Undra på vad som kommer utöver dagen.

Vårförkylningen blommar i kapp med krokusen och jag jobbar hemma, tar hand om valpen som fått kennelhosta och bajsat inne under natten (shit happens – a lot.), gamla tiken som är trött och vill vara i fred för hemska små monster, hanhunden som är deprimerad över att inte längre få så mycket uppmärksamhet.

Och självklart kaninen, som är göööörgrinig över att hens rätt rigida små cirklar har blivit rubbade.

Kronan på verket? Den trafikskadade slagugglan vi tar hand om. Snacka om grinig… Den är mycket bättre nu än då den kom, för vilket vi är glada. Vacker hona, hoppas hon inte redan hade ungar när hon blev påkörd.

Nåväl. Snart är det tid för föräldralösa ekorrungar, fjäderlösa fågelungar och en och annan igelkott. Samt skatungar, trastungar och harpaltar som oftast inte är på lång när så övergivna som man kan tro – kolla gärna lite på vår sida om djurungar på KFV Rättviks Viltjour, och ring om ni skulle ha frågor! Vi kan alltid förmedla kontakt till rehabiliterare närmre er ni inte är i Rättviks näromräde.

7 kommentarer:

  1. vi hade ekor-ungar förra våren men den mamman valde fel ventil. Vår ventil=bra bo. Grannens ventil=Säker död.
    Tråkigt. Sedan dess är griniga grannen-gubben i samma påse vad gäller mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om han bara kunde sätta in lite hönsnät så vore han av med bekymret...

      Radera
  2. Underbar liten kille eller tjej på bilden!

    SvaraRadera
  3. Om jag minns rätt hade vi bara pojkar hos oss det året :-)

    SvaraRadera
  4. Ja, våren har en hel del med sig. Inte bara lustigt väder och förkylningar utan också alla djur som kommer fram. När jag var i stugan i tisdags hade jag besök av hackspetten. Var lite orolig att den inte skulle trivas nu när jag tagit ner så mycket träd så det var ett trevligt besök. Vet dock inte om småfåglarna var lika glada över att hen smaskade i sig från fågelbordet. Gladast blev jag när hen tog myrstacken som efterrätt (önskar att den kunde flytta ut i skogen).
    Jag längtar efter att få se grodorna (okej, det är nog paddor men grodor låter vackrare) hoppandes i min park. Grannen gillar dem inte men det gör jag så det får gärna hålla till hos mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I en period hade vi problem med att hackspetten tog ungar från våra fågelholkar, men efter att vi började mata extensivt på egendomen året om har den låtit holkarna vara... så kanske småfåglarna sätter pris på att hackspetten har en enklare källa till föda än deras ungar? :-)

      Radera
  5. När vi var barn min syster och jag brukade "rädda" sårade fåglar eller djur och vårdar dem. Jag är ledsen att säga att de alltid dog. Jag antar att våra föräldrar borde ha stoppat oss, eller hjälpt oss att förstå hur vi bäst kunde hjälpa dem. Jag är glad att du har mer framgång än vi.

    SvaraRadera

Blogspots kommentarfunktion har visat sig vara lite skakig - om du inte lyckas kommentera med något standardkonto, testa gärna som anonym, eller med e-postadress/webbplats!

(Alla kommentarar granskas innan publicering, kan ta några timmar.)