En blogg om språk, skrivande, litteratur och lite annat. Ekorrungar kan förekomma. (Exilnorrbagge i fri dressyr. Språklig korrektion emottas vänligen men bestämt.)
onsdag 6 maj 2015
Hon är ju så liten
Tid för kvällsmat för vår yngste ekorrunge. Mjölkersättning och antibiotika - de små såren som syns på bilden har läkt riktigt bra, men de är från tänderna på en katt, och vi är inte i hamn än.
Hon är inte helt nöjd med den kalla och lite för hårda sprutan hon får mjölk med, piper och klagar lite, vrider sig men äter ändå. Det syns inte på bilden, men hennes mun är fortfarande format efter mammans spena.
Inte en optimal start på något vi vet kommer att vara ett hårt liv, men vi gör det vi kan. Ett nytt liv, mindre än två veckor gammal - hon har inte öppnat ögonen än, och är nära nog utan päls.
Jag återbördar henne till buren vi har henne i, inrett med mjuka handdukar och en gammal mössa. Hon kryper in i mössan och somnar. Jag vet att värmekudden under buren står på rätt styrka, men jag kollar bara för att vara säker.
Hon är ju så liten.
Etiketter:
#blogg52,
djurungar,
ekorrungar,
natur,
viltrehabilitering
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh men lilla vännen, så söt hon är! Hoppas det går bra i livet för henne.
SvaraRaderaKäraste nån vilket litet liv. Lycka till! Hoppas på fler rapporter och bilder så vi får se hur det fortskrider.
SvaraRaderavilken fin insats du gör, ser fram emot att läsa om hur det fortskrider för det lilla livet!
SvaraRaderaMen jösses så liten och så kallt det ser ut. Förstår att mössan är ett skönt krypin. Mina katter tar tack och lov inga ekorrar. Hoppas den klarar sig.
SvaraRadera